Rosengrenska stiftelsen är en slags vårdcentral för papperslösa flyktingar i Göteborg. Här jobbar läkare, sjuksköterskor, tandläkare, psykologer och sjukgymnaster frivilligt och hjälper varje vecka runt 60 personer till vård och stöd. Alla intäkter från Strange fruit-festivalen går till det här arbetet.

Anne Sjögren, du är sjuksköterska och teamledare på Rosengrenska stiftelsen. Vad använder ni pengarna till?
- En stor del går till vanliga mediciner. Både till vuxna och barn. Många har dåliga tänder efter att ha varit på flykt eller utsatts för tortyr. Just tandproteser och lagning av tänder har blivit en allt större kostnad. Pengarna går också till glasögon och specialgjorda skor och inlägg för personer som har skadade eller sönderskjutna fötter. En del mammor är så stressade att amningen har slutat fungera. Hos oss kan de få pengar till bröstmjölksersättning. En liten del av intäkterna går också till påverkansarbete, så att vi ska kunna resa runt och diskutera med politiker och tjänstemän.

Vad gör era insatser för skillnad?
- För de som har högt blodtryck eller diabetes kan det vara livsavgörande att få mediciner. Samma sak med spädbarnen som måste få sin bröstmjölksersättning. Sen handlar vårt arbete inte bara om liv och död. Alla människor vill bli sedda, omtyckta och vara i en gemenskap. Att vara så oönskad som den här gruppen är, är väldigt nedbrytande. Många säger att om Rosengrenska inte funnits så hade de gett upp.

Vilka är de vanligaste åkommorna?
- Som på en vanlig vårdcentral: halsont, huvudvärk, en vrickad fot och så. Men
mellan allt detta finns också de som har livshotande sjukdomar som till exempel
cancer. Och nästan alla mår psykiskt dåligt, har svårt att sova eller har ångest.

Hur är papperslösas situation i Göteborg i dag?
- Det är väldigt olika. Det finns papperslösa som är ”integrerade” och har lyckats
hitta ett nätverk, ett svartjobb och en bostad. Sen finns det de som befinner
sig i en akut krissituation och som inte ens litar på marken under fötterna. Det
finns många goda krafter, föreningar och organisationer i staden och allt fler
erkänner papperslösa som en svag grupp. De är inte längre en parantes. Det
finns fortfarande mycket att göra, men det känns som att vi är på väg åt rätt håll.

Så mycket ger 100 kronor:
en lagad tand eller
en antibiotikakur på 10 dagar eller
bröstmjölksersättning i en vecka.

Text och foto: Nina Frogneborn
Läs mer om Rosengrenska stiftelsen: www.rosengrenska.org

Utställningen ”Välkommen till Sverige” är en berättelse om asylsökande i Sverige. Då bilderna togs levde de antingen gömda någonstans i Sverige eller under hot om avvisning. Flera av dem har sedan dess avvisats, och vart de nu befinner sig vet jag inte. Några andra har fått stanna. Deras strävanden efter att normalisera en tillvaro som var allt annat än normal, att uppmuntra sina barn att blicka framåt när de själva höll på att kvävas av den svenska flyktingpolitiken, är beundransvärd och visar vilka krafter som människor kan mobilisera när nöden är som störst. Deras mod och styrka är inspirerande men samtidigt en tragisk påminnelse om vad som krävs för att överleva som asylsökande i Sverige.

Man tror att minst 15 000 personer idag lever som gömda i Sverige. Flera av dem lever så i flera år. Under tiden föds barn, kärlek uppstår, drömmar närs och livet går vidare.

Människors drömmar är inte alltid större än livet. Ibland är de helt enkelt bara en dröm att få leva sitt liv, med mat på bordet, en säng att sova i och en chans att kunna bära sina barns drömmar in i framtiden.

LecheBurre 

Chuey & Meta Four 

Klicka här för att läsa mer om projektet.